Skriva av mig..

Känner att jag måste skriva av mig, de finns bara för mkt i skallen justnu!
Det är så att dendär jävla kärleken känns bra jobbig. Varför ska man få känslor för folk för? Man blir bara sårad, glad, och klump i magen. Justnu tänker ja på en viss person, jag blir helt till mig så fort ja ser namnet på telefonen, jag är så jävla dryg mot han. Säger åt mig 100000ggr att inte vara så, men de går bara inte. Jag vill komma hem och skaffa häst igen. Jag vill så jävla mkt, men man kanske måste vela de för att ha drömmar?
Jag hatar när jag frågar min bror om ja får sova på hans rum, men då han säger nej och säger att jag ska åka tillbaka till sthlm, de tar så jääääävla hårt så man bara vill skjuta sigsjälv. Känner mig bara inte välkommen, ja vill ha som mina kompisar har hemma.. Där dom säger ordagrant till varandra "jag älskar dig", då dom ringer till en och bara frågar vad de gör, säger att de saknar varandra, att de inte får åka iväg länge, kramar om varandra och visar verkligen familjekärleken. det saknar jag.. Men just nu vill jag inget annat än att få ett sms/samtal från rätt person!
Känns som någon trycker in en knivjävel i magen på mig så ja mår illa.. Jag VILLLLLLL!
fysatan vad jag hatar killar ibland. .
jag vill skriva så jävla mkt mer men de går bara inte. ågren så de stänker om de, vill skrika ut allt, gå och bara gå tills man stupar.
men hejdå.