Dag 2 - min första kärlek.

Min första kärlek var nog den som varade i känslor längst, som var svårast att bearbeta bort. Något namn behövs inte nämnas :) Men den killen var iaf en person som var väldigt bra vän till mig, hans mamma och Stefan hjälpte mig sjukt mycket med allt knas hemma, som då ja bodde där ibland. Vänskaps känslorna blev mera till kärlek, och jag började älska någon på riktigt. Jag gjorde verkligen allt för han, men vi var inte ett par som ja då vela. En vacker dag så tog det stopp med allt, allt började knasa sig. Men kommer faktiskt inte ihåg så mycket, utan har förträngt det mesta. Det enda jag kommer ihåg var att han var den underbaraste då, han fanns alltid, hans familj var ett stort stöd som jag tackar än idag, vet faktiskt inte riktigt om jag hade vart den person som jag är idag annars? Jag gjorde bra mycket dumt mot mina egna föräldrar, men ja trodde nog att det var de bästa för mig att gå på magkänslan. Jag sket nästan totalt i mina, struntade i dom och körde mitt egna race. Idag har jag tyvärr ingen kontakt med hans mamma och Stefan, lillasystern blev som något närmre än "kompis-lillasyster", men har knappt någon kontakt med henne heller. Han har jag väl haft kontakt till och från, men ingen stadig. För precis 2år sen nu när ja tänker efter så var det då jag var me honom, dagen efter så var vi hos hans mormor, ja kände mig som en i familjen. Men jaja, vet inte mer vad jag ska säga riktigt :)